Ditt leende ansikte smälter in i väggen
Fångad i betongens hårda fängelse
Du kan inte ta dig ut, du vill inte ta dig ut
Ångesten fängslar dig
Dina läppar skriker i förskräckelse
Skrattar i mild hysteri
Ingen vet hur det känns att vara du
Kilad fast i din dagliga rutin
Dina ögon färgas röda, likt Jesus vatten
Letar febrilt efter en utväg
Spänner blicken i nacken, hittar en springa
I springan, där står jag
På en pall med snaran runt halsen
Tårar sköljandes över ett brev
Jag ligger på min dödsbädd, hängandes i luften
Du vill ta dig ut, du måste ta dig ut
Fångad i betongens hårda fängelse
Nu vill du inte mer
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar