Family in distress

Det var med dystra steg jag lämnade middagsbordet idag. Det var länge sen jag kände så mycket skuldkänslor över någonting. Min ekonomi ligger på minus och fortsätter att dala och på grund av att jag pluggar i Vindeln håller även mina föräldrars ekonomi på att krascha. Morsan berättade att hon lagt undan 2500 åt mig och att hon skulle föra över 1500 av dom ikväll, så att jag kan betala hyran. Hon berättade att dom bara har 1500 kr kvar tills den 25 november och den summan brukar dom kunna förbränna på en vecka + att dom har en räkning på 2500 som ska betalas in senast den 10 nov.

När hon berättade allt det här så blev jag skitdeppig. Började nästan gråta när hon sa att hon nog inte har råd att köpa en födelsedags present till min bror i år. Och brorsan har också snart slut på pengar.

Jag känner mig jävligt dum.
Jävligt dum och fattig.
Jag fick även busspengar för 200 kr,
vilket räcker i typ en vecka.

Dyra jävla fittbussar...

Är det värt att bo på skolan? Är det verkligen det?

Är det värt att gå där?

Det känns inte som det längre.