Jag fick ett ledsamt telefonsamtal idag. Det var Nina som ringde för att berätta att Gabriel är död. Det känns som att folk i min närhet går bort stup i kvarten. Jag hinner inte riktigt med längre. Jag känner mig uppgiven. Nog var man väl inställd på att det snart var dags, men man är nog aldrig redo för dagen när det väl händer. Det kommer stå en dödsannons i VK och VF på fredag och begravningen är den tjugonde. Varför hinner man aldrig ta farväl?
I hjärtat var du min farfar...
Vila i frid, Gabriel. Jag älskar dig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar