Vara lycklig..?

Jag fick något slags sammanbrott i natt.
Jag grät okontrollerat, kunde inte sitta still och kunde inte andas. Fick lov att hänga ut genom fönstret i flera minuter för att lugna mig. Jag stressade sönder. Jag fick panik. Varför? Jag vet inte.

Jag camade med Nak under tiden och jag hatar verkligen att visa den sidan av mig själv till de jag bryr mig om. Jag vill inte skrämma någon. Framförallt inte henne, men hon är min klippa. Jag är rädd för den jag blir när jag är såhär. Jag är rädd, för jag inte klarar av att kontrollera det. Jag låter mina vänner veta att jag inte mår bra, men jag visar det sällan. Jag skriver om det. Inte ens min familj vet hur illa det är.

Jag har tid hos en psykolog nästa vecka. Jag är livrädd. Jag vet aldrig vad jag ska säga.

Jag vill bara må bra... Är det för mycket begärt?