Happy fucking new year?

Jag har grubblat över en sak. Varje nytt år bringar hopp och inspiration till miljontals människor. Många har tankesättet "nytt år, nya tag" och tänker "nu skall här bli ändring". Många gör nyårslöften om att sluta röka, gå ner 10 kilo eller se till att ha sparat pengar till en resa eller nytt kök innan året är slut. Många oändliga önskningar (som oftast glöms bort efter nyårsfyllan avtagit) utan varken början eller slut.

Och det jag har grubblat över är... Varför vänta? Varför inte ta tag i livet på en gång? Behöver man verkligen ett nytt år för att känna sig motiverad att köra stenhårt på någonting man verkligen vill? Är det för att man känner att överallt där ute i världen så sitter miljontals människor och väntar på tolvslaget, på nyårsönskningen, som kan förändra deras liv... och att man själv, på något sätt, genom gemenskapen känner att man är en del av det stora hela och att alla på ett eller annat sätt kämpar mot samma mål? "Klarar han det så klarar jag det"?

Personligen så lovar jag mig sällan någonting när tolvslaget gör sig hörd, eftersom jag vet av erfarenhet att jag antingen glömmer bort vad jag lovat mig själv eller helt enkelt blir besviken över mitt självsvek.

Inte konstigt att allt fler människor blir deprimerade... Alla människor som vill gå ner i vikt, men är för upptagna av att fylla sin roll i samhället för att ens ge det en chans. Alla nikotin och koffeinberoende som vill sluta röka, men är för stressade över att hinna med skolan, jobb, bil, barn och lån för att kunna ta sig tid att reparera sig själva. Och att dessutom hela tiden ha i bakhuvudet att vi successivt förstör våran planet och efterlämnar ett helvete åt våra barnbarn och barnbarns barn lindrar inte precis all prestationsångest.

Denna dagliga självförstöreserutin som pressar mänskligheten till bristningsgränsen kommer bara bli värre desto mer samhället fortskrider och kräver att människor ska hinna med att anpassas i utvecklingen.