En dag i sorg...

Det har varit en tung dag idag.

Idag var den dagen jag förstod att min moster är borta.

Att hon aldrig mer kommer finnas att gå bland alla oss andra.

Att det finns hundratals människor där ute som sörjer hennes död.

Hennes bortgång är en stor förlust. För oss, och för sammhället.

Hon fanns alltid där med öppna armar och öppet hus, för den som behövde.

Hon hade alltid mat på spisen, och familj, släkt och vänner runtom sig, varje dag.

Hon var en respekterad kvinna, känd för sin givmildhet.

Många fina ord sades på begravningen idag.

Oerhört många tårar har sköljts över hennes död och sjukdom.

Inte bara utav mig, utan av alla nära, kära och bekanta.

På avskedsceremonin kom det uppemot 200 personer.

Säger inte det något om vilket fantastiskt intryck hon gjort på omgivningen?

Jag såg inte ett enda ansikte som inte bar sorgens ögon idag.

På kistan låg ett stort, rött roshjärta som symbol för hennes kärlek.

Det mest hjärtskärande jag såg idag var hur hennes familj sörjde.

Alla höll om varandra, alla grät och tog sitt sista farväl.

Att se hennes make, hennes söner och döttrar, barnbarn, syskon och syskonbarn...

Mitt hjärta brast tusen gånger om idag. Det tror jag allas gjorde.

Många tankar tilldelas familjen Lundström i denna dag av sorg.

Ni finns i våra tankar, och ni finns i våra hjärtan.

Vila i frid, älskade moster.

- Nu är du äntligen frisk!