Visste ni att jag pajade mitt knä i lördags? Nej, det visste ni nog inte, eftersom jag inte har skrivit om det. Jag satt på knä i 5 minuter kanske, sen när jag skulle ställa mig upp igen hade knät låst sig och halvt hoppat ur led. Jag kunde inte räta ut det så jag kravlade omkring på golvet ett tag och tillslut gick det till sig och jag kunde ställa mig upp. Nu kan jag inte ens sätta mig på huk utan att det låser sig och jag ofrivilligt måste tippa bakåt för att vrida till benet igen. Och ont gör det. Så mitt knä är fucked.
Helgens planer resulterar i utgång igen. Ikväll blir det att dra på O'learys med Theresa och shakea ass. Imorgon är det inflyttningsfest hos tamtam. Jag dyker upp beroende på hur jag mår imorgon, basically. Och på söndag har många tänkt dra till paradisbadet, så jag kanske joinar om jag känner mig fit.
När jag väl fått en negativ uppfattning om någon/något så har jag, i vissa fall, svårt att återgå till neutralt läge igen. Till exempel, om någon man pratat med varje dag i två månader (som man inte känner allt för väl) och personen plötsligt blir väldigt kort mot en och slutar höra av sig, så bildar min hjärna en negativ uppfattning och ställer in sig i försvarsläge, eftersom jag då förmodligen känner mig väldigt dissad. Och då har jag svårt att knuffa undan den negativa uppfattningen min hjärna registrerat, eftersom den alltid kommer ligga och nöta långt bak i huvudet någonstans. Den negativa inställningen kommer därefter leda till kraftiga analyser och en skeptisk inställning till personens agenda.
Happy Friday 13'th, people!
Don't break a leg ;)
Helgens planer resulterar i utgång igen. Ikväll blir det att dra på O'learys med Theresa och shakea ass. Imorgon är det inflyttningsfest hos tamtam. Jag dyker upp beroende på hur jag mår imorgon, basically. Och på söndag har många tänkt dra till paradisbadet, så jag kanske joinar om jag känner mig fit.
När jag väl fått en negativ uppfattning om någon/något så har jag, i vissa fall, svårt att återgå till neutralt läge igen. Till exempel, om någon man pratat med varje dag i två månader (som man inte känner allt för väl) och personen plötsligt blir väldigt kort mot en och slutar höra av sig, så bildar min hjärna en negativ uppfattning och ställer in sig i försvarsläge, eftersom jag då förmodligen känner mig väldigt dissad. Och då har jag svårt att knuffa undan den negativa uppfattningen min hjärna registrerat, eftersom den alltid kommer ligga och nöta långt bak i huvudet någonstans. Den negativa inställningen kommer därefter leda till kraftiga analyser och en skeptisk inställning till personens agenda.
Happy Friday 13'th, people!
Don't break a leg ;)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar