Kärlek är till för att spridas.

Stopping by to say Hello :)

Så... Vi dricker ganska mycket läsk i våran familj. Jag och min bror delar på säkert 4 1.5-liters flaskor varje vecka (säkert mer, men ibland mindre). Jag är helt beroende. Det är inte ens särskilt gott längre. Det smakar mest bara tillsatsämnen och kemikalier, men av någon anledning så tillfredsställs jag av att dricka slasket.

Ibland finns det inget godare än ett stort glas fyllt med is och bubblande cola, am I right? Men var och varannan dag? Det känns väldigt överflödigt. Gott men uttjatat.

Så idag, på alla hjärtans dag, ska jag ge mig själv en liten present. En present som är bra för hälsan, bra för blodsockret, bra för vikten, bra för min motivation och bra för min avsaknad av drivkraft.

Jag har bestämt mig för att från och med imorgon så ska inte jag dricka en enda smutt av läsk på två veckor. Anledningen att jag väljer två veckor, och inte en längre tid, är för att jag inte vet hur min kropp kommer reagera på att inte få sin dagliga dos sockerblandat koffein. Dessutom är jag jättedålig på att faktiskt ta tag i saker och "hålla planen", men nu känner jag mig faktiskt motiverad.

Så... En dag i taget.

Eftersom min älskling inte är här på den här soliga kärleksdagen, så passar jag på att älska mig själv lite grann. Gudarna vet när jag gjorde det sist. Någon gång måste bli den första, eller hur? :)

Och om ni inte har någon speciell att dela dagen med, såsom en käresta, familjemedlem eller vän, se då till att unna DIG något extra.

Ta ett varmt väldoftande bad (varför inte ha en egen liten SPA-dag?), ta på dig hörlurarna och sätt dig utomhus i solen med en varm kopp choklad och dröm om sommaren (eller gå en liten promenad med kameran i högsta hugg?), tillaga en riktigt smarrig middag och sätt dig framför teven med tända ljus och se en romantisk komedi, eller varför inte sprätta en öl, knäppa upp översta knappen på byxan och fläka ut dig på soffan med ett leende på läpparna och tonerna från en gitarr som bakgrundsmusik?

Dagen är till för att fångas.
Carpe Diem, mina vänner!

Nu känner jag den tidiga morgonsolen värma mig om ryggen, så jag ska vända mig om, omfamna solstrålarna med mitt leende och sedan återstår det att se var dagen för mig!

Många kramar till er, underbara människor.
Hoppas ni får en mysig dag! :*

Portishead - Roads

Jag känner inget behov av att skriva här längre. Not now.

På återseende.

Hos dig är jag underbar

One million parachutes couldn't stop me
From falling for you.

Bortom grus och sten

Det kommer väl nån gång, sådär en gång i halvåret, då mitt hjärta växer liiite lite grann för någonting mamma gjort eller sagt. Ja, det här huset är fyllt av mycket grus och stenar, men när man minst anar det dyker ett litet, glittrigt guldkorn upp och lyser upp min vardag.

Jag frågade henne förrgår om vi hade några blåbär kvar i frysen eller om det blev slängt när frysen blev avfrostad. Hon undrade vad jag skulle med dom till och jag sa att jag hade ett litet 'bär-il'. Hon sa att hon inte visste, jag letade igenom frysen, hittade inga och vi pratade inget mer om detta och mitt 'bär-il' försvann och blev bortglömt.

Och alldeles nyss, när jag gick på frukostjakt i köket, kikade jag in i frysen och fick se en hylla med björnbär, röda vinbär, blåbär och en blåbär-och hallonblandning. Då fick jag ett tyst 'naaaw'-ögonblick och kände ett litet guldglitter glimta i ögat.

Hon köpte ju uppenbarligen bären igår och det verkar som att jag inte alls tittade in i frysen den dagen. Tror jag ska skicka ett tack-sms och börja fundera ut vad jag ska göra av alla goda småsaker.

Alltså åh..! Mamma kan vara så söt ibland.