Första Advent

Jag kände verkligen inte för att vara ensam idag, så jag skickade ett panik-SMS till min kära Frida att komma hit och mysa med mig med varm oboy, pepparkakor, julmusik, film och tända ljus. Det blev till och med pizza, B&J's glass och saffransgifflar också! En riktig fetmyskväll :*

Har även haft en av de mest underbara kvällarna med min flickvän. Jag kan inte sluta le. Hon är helt fantastisk. Hon gav mig den, troligtvis, största komplimangen jag fått i hela mitt liv. Men jag tänker inte säga vad den var, för det är privat! Hihi ^^ Kärlek till månen och tillbaka igen! <3

Imorgon har jag tid hos en psykolog och en dietist. Jag är nervös, men försöker att inte tänka på det. Sen ska jag på stan och lämna igen en kofta, köpa tops oooch.... oooch.... Ja... Vi får se ^^

Nu ska jag gå och blåsa ut alla ljus, utom ett, och drömma mig iväg mot framtiden. Jag ser kärlek i mina ögon!

Vem bryr sig om ett par trasiga skor?

Var och såg på bio ikväll. Filmen 2012. Den är förresten rätt bra. Relativt verklighetstrogen. "It's russian" ägde hela filmen. Ryssarna är underbara. Ni måste se den.

Åh, jag hade gärnat vela stanna på stan med Frida och Näs längre ikväll.. Pappa har tagit ledigt från jobbet, så nu sitter han och pimplar starköl... På en onsdag... Yay. Och jag är hungrig.. Tur att morsan köpte mandariner. Hade hoppats på en lite längre kväll än det blev, men vad gör man.

Sitter och väntar på att älskling ska logga in på msn. Tror hon är ute på stan nånstans. Hon skulle få besked idag om hennes CV gått fram till hennes kontaktperson i Afghanistan. Jag hoppas. Jag hoppas verkligen.

Lyssnar på Cornelis Vreeswijk och läser poesi. Men om 20 min sätter jag mig vid tvn och kollar på Scrubs. Sen vill jag sova. Och vakna imorgon. Försöka hinna se dagsljuset. Jag måste köpa present åt bror. Och byxor till mig själv, för alla mina är sönder.

Somliga går med trasiga skor, eigh?

Vara lycklig..?

Jag fick något slags sammanbrott i natt.
Jag grät okontrollerat, kunde inte sitta still och kunde inte andas. Fick lov att hänga ut genom fönstret i flera minuter för att lugna mig. Jag stressade sönder. Jag fick panik. Varför? Jag vet inte.

Jag camade med Nak under tiden och jag hatar verkligen att visa den sidan av mig själv till de jag bryr mig om. Jag vill inte skrämma någon. Framförallt inte henne, men hon är min klippa. Jag är rädd för den jag blir när jag är såhär. Jag är rädd, för jag inte klarar av att kontrollera det. Jag låter mina vänner veta att jag inte mår bra, men jag visar det sällan. Jag skriver om det. Inte ens min familj vet hur illa det är.

Jag har tid hos en psykolog nästa vecka. Jag är livrädd. Jag vet aldrig vad jag ska säga.

Jag vill bara må bra... Är det för mycket begärt?

När andra lyssnade på Spice Girls...

I'm inlove with a moviestar

Jag är rädd...

Jag blir rädd av tanken på att börja gå till en kurator igen.

Jag är rädd för att börja rota i min hjärna och få reda på vad som döljer sig där inne.

Jag är rädd att det jag berättar inte kommer vara överensstämmande med mina tankar och känslor.

Jag är rädd att folk kommer börja dra sig undan igen.

Jag blir rädd av tanken att de kommer bagatellisera mina problem och fösa mig åt sidan och lämna mig åt mitt öde, igen.

Jag är rädd att de kommer vilja stoppa piller i mig.

Jag är rädd att de kommer ta min tid, en tid som jag inte har, en tid som jag har allt för mycket av men ändå inte räcker.

Jag är rädd för att börja gräva i marken.