I'm alive but am I free?

Jag är otroligt.. ofantligt less på henne. Hon klagar alltid. Kanske man ska fara på Haffus nattpicnic ändå, så kanske man får slippa att lyssna på henne. Men nej, jag känner verkligen inte för det. Don't get me wrong! Det hade varit skitkul om det hade varit vilken annan dag som helst. Men just idag.. Jag kan bara inte. Idag är jag mer osocial än en eremit. Men jag är såhär vissa dagar, vilket alla kanske inte förstår. Vissa dagar vill jag inte ens kliva upp ur sängen.

Jag har börjat umgås med mycket nya människor senaste tiden, och dom har nog inte sett den här sidan av mig än. Vissa kan misstolka min depression för ilska eller irritation, och jag ber om ursäkt om så är fallet. Jag har mina dåliga dagar, precis som alla andra. Det är bara det att mina dåliga dagar ibland kan vara snäppet värre än bara en "dålig dag". Jag tror jag måste sluta göra av med så mycket endorfiner på en och samma dag. Humörsvängingarna blir för stora. An emotional rollercoaster, som jag sagt rätt ofta, de senaste åren.

Jag försökte skriva nånting tidigare idag, men jag kunde inte. Jag satt i en halvtimma och stirrade på skärmen och jag kunde inte få fram fler ord än de där. Ett patetiskt försök att skriva mina tankar. Det gick icket. Men nu skriver jag.

Jag har en kladdkaka med kokos i ugnen nu. Jag ska sätta igång en film, eventuellt stänga av mobilen, dricka isté och äta kladdkaka och sen sova. Jag behöver en dag för mig själv. Än en gång, inget illa menat om jag inte hör av mig eller om jag inte orkar träffas idag.

Ha så trevligt på nattpicnicen allihopa!
Nu väntar kaka och film.